Något som är skönt är att jag inte längre låter saker trycka ner mig till botten. Jag står stark ändå, trots skit som händer. Varken uppkörningen eller det här som är som det är med Fizzo gör att jag tappar lusten för annat. Jag går till jobbet, jag tränar, jag umgås med mina vänner osv. Gamla Tania hade låst in sig i lägenheten och inte gått ut på dagar, gömt mig för allt och alla och verkligheten. Jag vet att jorden inte går under och framförallt vet jag att jag kommer klara körkortet tillslut och jag vet att jag är värd bättre än att må så här av en kille. Det betyder att det finns nån bättre. Jag har inte bråttom, det finns annat i livet att må bra över än att ha "nån". Livet går vidare.
Sometimes in my tears I drown But I never let it get me down...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar