Jag ska försöka dra igång lite träning i veckan. Och ringa lite fixiga samtal som har med min resa att göra. Typ fixa med ett billigare mobilabonnemang, sänka a-kasseavgiften, få längre recept på p-piller, se till så att de slutar dra extra skatt (500 i månaden), boka en tandläkartid, kanske slipa till mina glasögon om det går. Sånna där typiska saker som är lätt att bara skjuta upp.. Men måste göras!
Hur kommer det sig att man kan känna så jävla mycket för någon som man vet är lite sjuk i huvudet? Känslor och förnuft går inte ihop. Tur att jag nu för tiden oftast prioriterar förnuftet trots allt! Man lär av sina misstag, faktiskt. Kommer alltid sakna den där känslan, som jag bara kännt med honom, någonsin. Den är svår att förklara. Men det var något speciellt, något ömt och varsamt som jag aldrig tillåtit någon att göra med mig förut. Jag har aldrig varit så med någon, någonsin. Jag är väldigt rädd att jag inte kommer känna det igen. Det är så få killar som är sådana utan att bli "too much" ni vet.. Men, jo, det kommer fler. Det vet jag med. Men ni vet ju också att en del dagar så tror man inte det. Idag är en sån dag, som många andra.
Men ni ska inte vara oroliga, det här är bara känslor. Känslor som jag har koll på. Som inte kommer vara mer än känslor. Jag vet vad jag kan och ska och inte kan och inte ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar