Men varför?

Varför tar jag åt mig, blir ledsen, och kan inte släppa det? Separationsångesten kommer smygande kan jag lova. Hatar att jag blir sån här. Skit i det! Släpp det! Det kvittar! Gå vidare! Det är inte hela världen! Varför måste jag alltid ha exakta svar på precis allting? Varför nöjer jag mig inte bara med det enkla svaret, det är trots allt sant? Varför blir det en grej i mitt huvud fast att det inte handlar om direkta känslor på den nivån? Varför ska jag fortsätta gräva i skiten? Herregud RYCK UPP MIG!