4 augusti 2013

This will be in Swedish.

I can't really write this in English. It's too many feelings and questions in my head. So, I will write in swedish. Feel free to google translate it and you will understand most of it :) !

Jag vet inte var jag ska börja riktigt. Det har varit två helt fantastiska dagar. Fulla av intryck och känslor som är svåra att beskriva. Jag har träffat och även vandrat med Asylstafetten. I korta drag är det ca 25 personer som vandrar från malmö till Stockholm under 34 dagar för att uppmärksamma och kämpa för en mer human flyktingpolitik i Sverige. Läs mer på www.asylstafetten.se . De anlände till Mjölby i torsdags kväll. Jag och en ungdom från jobbet åkte och sa hej och hälsade dom välkomna. På fredagskvällen fixade jag, tillsammans med en massa andra underbara människor i Mjölby, så att de kunde komma och äta mat och senare hade de en presentation och ett diskussionsforum för allmänheten i Gästisparken i Mjölby. Flera av de killar som är asylsökande och även levt som papperslösa i Sverige under flera år berättade sina livsöden för helt främmande människor. Jävligt starkt och jag tror att många blev mer berörda än de trott att de skulle bli. Det märktes att många hade frågor. Frågor som för mig, som jobbat inom området några år nu, är helt självklara, men har svar som merparten av människor i Sverige idag inte har en aning om.

Det är så jävla irriterande att någon kan tro att det finns människor som flyr hit för att det är kul, för att de ska komma hit och leva på våra skattepengar. Det är skrattretande att tro att någon VILL fly från sitt hem, sin familj, sina vänner och allt som någonsin betytt något. Jag kan ibland ha så svårt att förstå hur någon tycker att det låter logiskt. MEN jag är väldigt medveten om att många, väldigt många, tänker så. Sedan har vi de här som säger "jag är inte rasist, och jag tycker vi ska hjälpa människor i krig men......" Och så kommer det där om "skicka hem de som inte sköter sig och som inte försöker komma in i samhället och inte vill lära sig något. skicka hem de som inte lever i krig, det måste ju finnas nåt ställe i deras hemland som är ok? Vi kan inte hjälpa alla. Vi har inte jobb åt dom ändå." etc etc.. Det är så urbota dumt, korkat och naivt.

Jag tänker inte gå in på att svara på alla de här funderingarna och påståendena. Jag vill bara att ni ska veta att det finns så jävla många i det här landet som lever gömda, papperslösa, med rätt till INGET alls. Tror ni att NÅGON väljer detta framför att kunna vara i sitt hemland? Tror ni att man hellre lever i Sverige utan pengar, boende, rätt till vård osv om man inte känner att man måste. Om man inte känner att man inte har nåt annat val? Tror ni också att någon VILL fly sitt hemland? Kanske åka 24 timmar liggandes på en verktygslåda under en lastbil för att ta sig bort från familj och vänner.. Tror i att någon som inte ens kan simma vill åka gummibåt för 10 personer, lastad med 50 personer, över öppet hav för att ta sig ifrån de som betyder mest i deras liv? Tror ni att någon VILL göra det?

Det är frågor som dessa som asylstafetten driver och vill att NI ska uppmärksamma och förstå mer av. Jag vet att alla inte kan veta allt. Det finns massa viktiga saker i världen som jag inte kan saker om. MEN jag väljer då att inte uttrycka mig om dom. Jag väljer att inte påstå saker om det jag faktiskt inte egentligen vet något om. När det kommer till flyktingar och rasism så är det på något vis ok att uttrycka sig även om man inte vet ett skit om sanningen. Det är sorgligt.

Asylstafetten är det bästa som hänt mig sedan jag varit i Sydafrika och jobbat med människor i nöd. Jag har aldrig kännt så starkt för något innan i Sverige och jag vet vad jag vill jobba med när/om jag flyttar hem till Sverige igen. Jag har den där känslan att inget annat spelar roll och jag vill göra något åt detta NU. Det är bara Sydafrika och de projekt jag jobbat med där som fått mig att känna så förut.

Den dagen jag får för mig att komma hem till Sverige igen, då vet jag vad som väntar. Det känns skönt. Jag vet att jag kan om jag vill. Och jag vill när jag vet att jag kan!

Idag gick jag från Mjölby till Vikingstad med detta underbara gäng.
På måndag till onsdag går jag med stafetten från linköping till Norrköping. Följ med!!!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar