26 november 2009

aldrig ensam

Jaha, så var det roliga slut. En jävla tomhetskänsla kom över mig och jag vet inte hur jag ska hantera det. Det är tur jag ska dra till mitt ingemansland snart, där verkligheten försvinner. Kommer verkligen behöva de två månaderna för att gå vidare. Jättekonstig känsla. Fan, trodde faktiskt inte (låt mig vara naiv) att det skulle ta mig så hårt.


-konstig känsla bara att vi inte ses på ett halvår nu..

-aah, men jag är typ van, kanske konstigt. men hare sjukt bra nu! Klem..

-förstår hur du menar, men fan, tack för en sjukt bra höst. du får ha det fint som fan. ses i vår.


Ses i vår.. det känns jättekonstigt att tänka så. dåligt, men bra. konstigt, men väntat. sorgligt men sant. hårt, men så funkar det ibland.
No hard feelings och det är det viktiga tycker jag. men ja, en tår fälls nog innan jag somnar. Jag var inte lika kall som jag försökte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar