Mjölby

Sådär, då var jag på plats i Mjölby då. Känns konstigt, men ok. Det är ju bara för en kort period just nu. Lite småtrångt hos mamma men kan bli trevligt att umgås lite mer än vanligt med henne och lillasyster. Min lillebror bor ju här med, men honom är jag sjukt arg och besviken på just nu. Fann vad jag befarade idag också, IDIOT! Jag hoppas bara han lär sig något av det här nu..

Lillebror BLI som jag när du blir stor

Ikväll är det Kentkonsert, ska bli kul att se dom igen, sist var väl sommaren 2008 va? I Eskilstuna. Sjukt bra konsert.

God natt

Jag känner mig lite ensam idag. Men det går väl över?

plan

Jag har en plan. Det är inte så stor chans att den fungerar. Men shit vad coolt det skulle vara, har alltid sagt jag velat det.. Håll tummarna.

Vänner

Det är fint med vänner.
Matilda ville helt spontant bjuda mig på mat ute idag. Passar mig perfekt då jag suttit hemma och deppat en hel del idag, som jag lovat mig själv att inte göra! Får se vad det blir. Diskuterat allt från thai - till sallad - till taco.. jag äter ju som bekant precis allt så Matilda får bestämma!

I morgon kväll är det Kentkonsert som gäller, fick biljetten av bästa tjejerna i födelsedagspresent. (på tal om det, när drar vi en kväll i hangaren???)
På torsdag ska jag och Matilda gå och se Shutter Island, fick biobiljetter av pappa i födelsedagspresent. jag blir så glad på mig själv ibland att jag sparar sånt tills jag verkligen behöver dom. Gratisnöjen är sjukt fint när man har MINUS 20 kr på kontot och det bara är den 9 mars.
2, 5 vecka kvar till lön..

Saknar.

Jag saknar att vakna upp på morgonen, se Ninas leende i andra sidan rummet. Att gå upp, äta frukost bestående av färsk frukt och youghurt och sen ta en snabb dusch. Dra på mig shorts, linne och flipflops och kolla så jag har 5 Rand till taxin. Komma in till stan, gå genom marknaden uppe på taxitaket, se alla färger, frukter, kläder, frisörer, maträtter och människor som sprudlar av liv. Går till soppköket, möts av kärlek. Kramar och varma leenden. Spenderar stor del av dagen till att lyssna, prata och diskutera med människor som upplevt så mycket saker att det är svårt att förstå.

Saknar att komma hem till ett hus fullt av underbara människor som är där av samma anledning som mig. Som faktiskt lyssnar och bryr sig när jag berättar om vad jag varit med om på jobbet. Saknar framförallt Nina. Hon är en underbar person och jag har nog aldrig tyckt så mycket om någon och förstått mig på nån så lätt på så kort tid förut. Jag saknar hennes leende och vår gemensamma humor.

Jag saknar att gå ner på Lower Main Road och mötas av barer, restauranger och affärer fyllda av kultur. Var man än var mötte man på intressanta människor, alla med olika historier. En blanding av svarta, vita, färgade, rika, fattiga, musiker, konstnärer, författare, byggarbetare, diskplockare, hemlösa, arbetslösa, volontärer... Alla kändes ändå på samma nivå. I Obervatory kändes det inte nån större skillnad på människor och människor. Älskade den känslan.

Saknar att komma till havet på eftermiddagen, ligga i sanden, lyssna på vågorna och bara må bra. Saknar att bada, dyka i vågorna. Eller att göra nåt annat spontant, dra och åka skateboard, spela fotboll eller kanske gå lite lina nånstans. Ja, precis vad som helst, bara man gör det tillsammans och har kul.

Saknar att gå ut och ha tusen ställen att välja på. Kunna variera mig och inte alltid träffa samma personer. Saknar att varje kväll prata med minst en ny människa, att knyta kontakter och vänskap. Saknar alla lättsamma roliga vänner jag träffade där.

Saknar att faktiskt känna mig lite speciell. Att folk var intresserade och frågade saker, gav komplimanger och var allmänt trevliga. Här hemma känner jag mig så jävla tråkig, vanlig och ointressant.


I wanna feel alive again.

--

jag blir rastlös och uttråkad här. Är det så konstigt?

Vår?

Det är ganska fint ute just nu...

aldrig ensam?

Avslutar kvällen med världens bästa låt i en jävligt skön version. Om jag fick välja en svensk kändis att gifta mig med skulle det nog just nu bli Jonathan Johansson.

Just idag vill jag inte ha det jag velat länge. Länge har jag velat ha en chill dude, med massa vänner och en riktig hobby. Nån som är lättsam och rolig och inte tänker så myket på morgondagen. Just idag vill jag ha en svår musiker/konstnär/författare som grubblar för mycket, öppnar upp sig och pratar känslor hela tiden. Men jag vet ju att det skulle skrämma skiten ur mig.

Vad vill jag egentligen?

fan

det där samtalet gjorde mig fucked up. varför höra av sig NU? efter TOTAL tystnad i över en månad. vad är grejen? jag vet inte varför det spelar så stor roll. men det var nåt speciellt där, på sjukt kort tid, som jag inte kan förklara. fast innerst inne vet jag att det inte var nåt för mig. vissa sidor som mina principer aldrig skulle kunna tänja på i längden. men det var nog första gången sedan micke som jag ändå kände mig bekväm med någon på riktigt. men det var så kort tid att det inte ens går att fundera i de banorna. jag vet ju det. jag är bara så jävla kass på avslut, när de inte blir som jag tänkt mig. jag är sämst på det.

ok.

Guys, seriously. Act normal. Stop being so fuckin complicated. Stop thinking its all about you...

Jag är fan trött på det här. Varför är det alltid killen som avgör vem som är konstig. Varför kan man inte säga eller göra en enda sak utan att det måste betyda att man är kär? Det behöver faktiskt inte vara så!

Gaaaaah. Just när jag faktiskt släppt det där lite, det var en bra stund i mitt liv som slutade tvärt, men som jag skulle minnas som nåt fint, trots det konstiga slutet. Men nu undrar jag om jag någonsin kan göra det.. Tveksamt..

Trodde det var på samma villkor. Men undrar nu vad fan det handlade om!!!

Men. Varför bryr jag mig?? Kanske för att jag aldrig riktigt fick en chans att förklara mig.

Jävla lasse lindh

Pia skrev att hon lyssnar på Lasse Lindh och jag tänkte att det var länge sen jag gjorde det. Men så slog det mig varför..

Du är mitt myggbett om sommaren
Du är såret i min mun
Jag vill inte ha dig där
Men jag kan inte sluta tänka på dig

Och om vi blundar, om vi håller
Om vi håller så hårt som vi kan
Så kanske allt det svåra, allt det
Svarta, allt det där som höll oss isär
Plötsligt håller oss ihop

Vi är som katten och råttan
Omöjliga ihop
Men alla tårar och bråk till trots
Utan dig känns allt märkligt grått

Och om vi blundar, om vi håller
Om vi håller så hårt som vi kan
Så kanske allt det svåra, allt det
Svarta, allt det där som höll oss isär
Plötsligt håller oss ihop

Måndag. vecka 10

Det är vecka 10. Det betyder att en femtedel av det här året har gått ungefär. Tiden går så jäkla snabbt. jag hoppas det går jättesnabbt nu så det blir sommar snart. Jag ska jobba så mycket jag bara kan i sommar, men kommer ändå njuta av det. Det är så mycket lättare och roligare att hitta på saker när det är varmt och ljust ute.

Idag har pappa varit här och hjälpt mig köra lite saker till Mjölby. De saker jag inte behöver innan, ja innan när? Tills nästa gång jag har en egen lägenhet igen. WHENEVER det kommer bli?? Skum känsla. Men jag har inga större problem med att flytta runt så här. Jag är så rastlös ändå. Bara jag har en säng, min dator, musik och närhet till vänner så klarar jag mig fint. Jag och pappa pratade lite om någon i familjen med. Det räcker nu liksom, jag blir sjukt orolig, arg och ledsen på samma gång. Slösa inte bort ditt liv så där?? Jag kände att jag var tvungen säga till pappa för mamma är tyvärr lite naiv och inser inte hur illa saker faktiskt är. Jag gör det för att jag bryr mig.

Saknar. Dig. Eller vad saknar jag egentligen? Något är det. Men är det verkligen någon? Jag vet inte!

För övrigt peppar jag just nu
Gorillaz - On Melancholy Hill
Shout Out Louds - Fall hard
Kent - allt möjligt, inför konserten på onsdag
La Roux - In for The kill
Dt Eden - Sierra leone

dröm.

Just nu drömmer jag om att kunna tjäna ihop massa pengar i höst/vinter och sen dra iväg. jag vill åka till:

Mexico-Cuba-Brasilien-Tanzania-Kenya-Thailand-Vietnam-Bali-Indien-Sydafrika.

Det var väl inte så farligt?

Vänner.

Killkompisar. Kanske bland det bästa som finns. Så sjukt okomplicerade, roliga och lättsamma. Här är några favoriter just nu. På väldigt kort tid så har jag blivit en i gänget, utan att be om det, och det gör mig sjukt glad.

Kim
Nico
Marcus
Martin
Oskar

helluu

Lördag. Jobb 11-20. Sen hem till mamma och käka och duscha. Sen Linköping. Sen vin. Sen utgång. Tror det blir så i alla fall..

Ensamheten kryper närmre och närmre. Störande. Jag vill klara mig ensam!

framåt..

Varje dag får jag jobba med att inte gå ner i ångesten igen. Jag har inga pengar, känner mig ganska ensam och vet INGET om min framtid. Men jag tillåter mig inte att falla ner nu ändå, för det finns bra saker i min omgivning och det är bara JAG som kan se till att min framtid blir bra och det är bara JAG som kan jobba för att komma ifrån alla problem. Det är problem som går att lösa och jag är på väg att göra det. Ensamheten kanske inte är lika lätt att påverka, det krävs ju två för det. MEN jag kan alltid jobba på att inte göra det till en så stor del av mitt liv. Att en kille/pojke/man vid min sida inte är det livsviktiga just nu, att det finns annat att lägga energi på och må bra av.

Jag pratade en del med Matilda om det som hände igår. Jag är så glad att jag har henne. Hon tänker som mig, men många gånger ett steg längre eller, hon sätter ord på det jag egentligen tänker men inte riktigt kan få fram. Det är bra med kloka vänner..

Jag jobbar på det varje dag.

crap.

Gårdagen gjorde mig medveten om att jag inte litar på NÅN. Jag avskyr det. Jag vill inte känna så. Än en gång inser jag hur långt ifrån ett seriöst förhållande jag är. Jag skulle aldrig klara av det. Kommer ta tid innan jag litar på att någon kan tycka om MIG bara MIG och inte vilja ha nån annan/nåt bättre. Fan, jag trodde inte det var så här illa...

Så

Här ser ni mitt kommande badrum de närmsta tre veckorna.. Hoppas det blir ok att bo hos mamma ett tag. Sparar pengar gör jag ju i alla fall. . Alltid något. Nu har jag jobbat klart för den här veckan ser det ut som. Jag ska möta upp lollo, nico och några fler på 55an och ta en öl, innan jag går hem och packar det sista. Varför träffar man alla bra människor precis innan man eller de ska åka iväg? Verkar vara ett syndrom jag haft senaste året! Men men.. I helgen vill jag gå ut, eller i alla fall gå på förfest. Själva utgången brukar aldrig bli så kul ändå. Hur det ska lösas utan pengar har jag inte riktigt listat ut än. . Det ordnar sig. Det gör det ju nästan alltid :). Nico och olle drar ju till oslo på obestämd tid nästa vecka så lördag blir nog en bra jäkla fest.. Förresten, någon som vill sälja eller låna ut en soffa till mig i tre månader?

Mjölby - Linköping - Mjölby

Jobba jobba jobba då. Sen hem och packa. I morgon går det ett flyttlass till Mjölby. Bor kvar i Linköping över helgen. Sen blir det Mjölby 3 veckor innan jag drar tillbaka till Linköping för 3 månader. Sommaren kommer spenderas i pappas lägenhet medan han är i kroatien och jag jobbar heltid i Mjölby. Ja, mycket fram och tillbaka nu men det är inga problem. Jag känner mig ju ändå aldrig helt hemma nånstans, ÄN. Det kommer det med.. Nån gång..

Jag tänker lite

Svartsjuka. Jag hatar det. Det har varit stor del av mitt liv. Mest från min sida. Jag vet att det grundar sig i att man inte litar på någon eller att man har dålig självkänsla så man tror inte att man räcker till och ens partner ska hitta någon bättre. Behöver inte betyda att man tror pojkvännen ska vara otrogen bara för att han är dålig och vill ligga med någon annan. För min del har jag oftast tänkt att han skulle hitta någon annan, inte rå för hans känslor och ja. . Visst kan man göra rätt och göra slut innan men ändå. Känslor är svåra att styra över ibland. Jag har dock gått nu från den känslan lite, för jag är fan bra nog. Jag vet jag var bättre än dom. Att jag hade mer att ge i ett förhållande med honom än någon av dom. Alltså för honom var jag bättre. Inte att jag säkert var en bättre människa sent generellt. En stor skillnad. Jag har mer och mer bara känslan att jag verkligen inte litade på Honom, då många av situationerna inte alls handlat om känslor och att han tyckte de var bättre än mig. Han bara gjorde det ändå. Trots att vi hade så mycket då att laga. Det gör mig arg. Men mest ledsen. För om det handlade om att jag inte kände mig älskad och tillräcklig så skulle vi ändå inte vara tillsammans. Men när det handlar om att jag inte litar på honom längre så känns det så jävla dumt och allt hade kunnat vara bra nu. . Hatar att jag tänker på det. Att jag bryr mig och VET att han inte kommer hitta någon som är bra för honom och kan första honom och inte ge upp för snabbt. Han kan säkert hitta någon som älskar honom och som han kommer leva med hela livet. MEN jag kommer alltid känna att jag var bättre än henne, eller att VI var bättre tillsammans. Fan fan fan. Det skulle varit du. Men det kommer det inte bli. För jag kommer aldrig lita på honom. En chans är ok. Två också. Men när det blir tre och fyra så måste man ha lite självrespekt och stiga ur den onda cirkeln. Det var vad jag gjorde. För att hitta tillbaka till mig själv. Och jag är snart där. Älskar mig själv till hundra snart. Det har tagit tid och gjort ont men var tvunget. Men jag är fortfarande för svartsjuk. Jag litar inte på folk tillräckligt än. Har precis börjat lita på mig själv. . Svartsjuka är skit. Det har förstört mig. Och förstörde oss. Det var den som skapade den onda cirkeln från början.

mittwoch.

En heldag med Johanna innehållandes en tripp till hjulsbro, lite tee, lite kaffe, lite fönstershopping. Ja alltså, varför kallar jag det för det, jag var ju INNE i affärerna... men ja ni fattar vad jag menar. Fan vad jag hittade kläder jag ville ha nu, bara för att jag är pank, så är det ju alltid.

Ska hänga lite med Nico, Kim, Lollo, Martin o kanske lite andra ikväll innan jag åker till Mjölby för att sova där. Blir jobb 7-15 i morgon. Orkar inte gå upp 5 här i Linkan så skönare sova i Mjölby. Dessutom gratis frukost och lunchlåda, hehe. Gäller att ta alla möjligheter till att spara pengar nu.

Tror jag kommer bli tvungen låna lite mer pengar av mamma om jag ska klara den här månaden. Attans. men men... Inte hela världen.

Heppåer!