please!!!!

Jag ska pa jobbintervju nasta vecka. SICK! jag hoppas verkligen att det ar ett jobb jag klarar av och att de vill anstalla mig, hur javla coolt vore inte det?? va va va?? kan inte tro det. HOPPAS. hall tummarna nu. Ni som tycker om mig gor det for min skull. Ni som inte tycker om mig gor det sa ni slipper traffa mig pa ett bra tag :)

jobb..

Saknar Tahiza! Hon är tillbaka i Brasilien nu..


Har hittat i alla fall tre ställen nu som specifikt söker folk som pratar svenska. Vi får väl se om det händer något. HOPPAS. Jag vill verkligen inte åka hem, kan inte säga det många gånger nog, men jag VILL INTE. Börjar ju dock bli lite taight om tid så vi får väl se. Men jag ger inte upp så lätt. Saker har ordnat sig i sista stund förr..

hej!

Jag vet att jag uppdaterat dåligt senaste tiden.
Jag har gjort en massa men egentligen ingenting, allt är så mycket vardag nu. Jag jobbar, kommer hem, sover lite, duschar, umgås med vänner. Så är det för det mesta.

Idag var jag och Nina lediga så vi gick på bio och såg Invictus. Handlar om Mandelas första tid som president (Clint Eastwood regisserar). Riktigt bra film och när de flög in över Kapstaden ville jag bara skrika "jag vill inte åka hem".

Ni förstår inte hur mycket jag faktiskt vill stanna kvar här. Jag skulle göra mycket och tankarna går runt runt i olika banor. Jag kan stanna lagligt till den sista februari, sen måste jag hitta ett jobb, och förlänga mitt visum. Hur det ska gå till vet jag inte, men jag ger inte upp förre den 15 februari när mitt flyg går hem.

Jag inser nu hur mycket bättre jag mår här, hur sällan jag får mina "down" perioder och hur lycklig jag känner mig. Jag vaknar aldrig med ångest, jag analyserar inte så mycket, jag grubblar inte över saker jag vanligtvis inte kan släppa taget om. Jag mår bra, BRA BRA BRA, i stort sett hela tiden. Varför då åka hem till ett kallt, snöigt sverige, med en atmosfär och ett liv jag inte alls tycker särskilt mycket om? En vardag där jag varje dag grämer mig över något, har ångest över något, mår dåligt allt för ofta? varför???

Men, det är ju inte helt enkelt att stanna heller, och mina pengar tar slut snart, så kanske jag måste åka hem. Men jag lovar er (och mig själv) att jag kommer göra allt jag kan för att åka tillbaka på RIKTIGT så fort jag bara kan. Jag SKA hitta ett jobb här och åka tillbaka, så är det bara. Sverige är inte rätt för mig, jag vet det nu. Jag trodde jag trivdes i Sverige äntligen men jag mådde bara lite bättre än vanligt. Det är här jag mår bra på riktigt, jag är mig själv varje dag, jag får ut så mycket av livet här.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer, det här är det enda som är i mitt huvud just nu.

da da da da da da da

NYHETER

kanns ju bra att man badat dar nagra ganger redan., haha

Later!

Flyget ombokat. Tillbaka i Sverige den 16 februari. Kanske.. later det vara sa, jag har ingen aning om vad som hander, men forsoker hitta en losning pa mina problem :)

Kapstaden ar pa sin topp nu, sommaren kommer pa riktigt, folk ar glada och sociala. Varje dag hander det nat nytt, jag traffar bara mer och mer folk som far mig att vilja stanna langre. Kapstaden ar allt jag vill ha (forutom iskall lattmjolk och mojligheten att ga ute nar det ar morkt).

jag vet att jag borde skriva mer, men jag hinner typ inte. En halvtimme vid internet kanns som att jag slosar bort dyrbar tid. Tre veckor kvar nu. Ta vara pa tiden ar det som galler.

Later...

plans..

jag vet jag ar dalig pa att uppdatera. men det blir alltid sa har. efter nagra veckor kommer jag in i det och allt ar intensivt och jag gor en massa men hinner aldrig riktigt skriva om det. det ar dessutom sa himla svart for mig att satta ord pa allt jag g;r tycker och kanner. och om jag skriver och tycker det inte beskriver allt pa ratt satt vill jag inte att nan ska lasa det.

hur som helst. planer. lite olika sadana. men ni far veta inom en vecka kan jag tro..

hej lite snabbt

Har inte sa mycket att saga egentligen. de stora nyheterna kommer nog nasta vecka. har haft en bra helg med massa kul folk och hysteriska grejer som hander hela tiden. som det ska vara helt enkelt.

saknar en hel del personer nat fruktansvart just nu
men vill inte aka hem, inte an..

lite allt möjligt, upp och ner...

Tisdag:

En dålig dag. Och på alla sätt har det med pengar att göra, i grund och botten. Det började med att jag lovat Carmen och hennes syster att köpa skolkläder till deras tre barn. 850 kr gick det på. Jag hade inte hjärta att säga stopp.. Då köpte de inte ens allt som man behöver. En kortärmad skjorta, en långärmad skjorta, ett par byxor, ett par skor och ett par strumpor per person. Ingen varm tröja för vintern och ingen regnjacka. Dessutom kommer de minsta att växa ur kläderna inom ett år. Hur kan ett land med så många fattiga människor, ha skoluniform som regel? Om man ska kunna köpa alla delar (vilket man hellst vill så ens barn slipper gå utan regnjacka i spöregn under vintern och slipper frysa när det är runt 10 grader kallt i juli) så hamnar det runt 400 per barn, vilket inte är så lite här. (en socialarbetare tjänar runt 5000 i månaden t.ex och MÅNGA är arbetslösa) Det här var starten på min dag. Jag gjorde av med 800 kr och blev på dåligt humör pga ännu en dum ide i det här landet som bara skadar människorna på flera sätt.

Nästa del var att vi skulle åka till stranden med en hel hög med människor idag. Lisa och Anita, mina vänner från tyskland och irland, skulle möta upp alla utanför soppköket medan jag mötte upp Thaiza, den brasilianska tjejen som bor i samma hus som mig. Vi skulle alla mötas på stranden. Jag skrev vilken strand vi var på, men av nån anledning åkte de till en annan strand. Så missade en dag som jag vet jag hade uppskattat, plus att jag vet att många blev besvikna att jag inte kom, då jag lovat det.

Nummer tre är Bungy jumpet. Vi ska åka på det i helgen, men nu verkar det krångla med bilhyrning osv. Det kommer gå på 1500 kr med hoppet, bil, bensin, mat osv, vilket jag INTE har lust att lägga ut. Och alla velar fram och tillbaka hela tiden. Jag är bara trött på allt idag helt enkelt, för mycket krångel och negativa händelser på samma dag.

Dessutom är det inte ens tre veckor kvar tills jag åker hem och det känns så jävla kasst. Jag vill inte, inte än!

Skitdag

Torsdag:

igår var en bra dag, precis en sån dag jag behövde. En kille som är fotograf frågade om vi ville hänga på och ta lite kort samtidigt som vi skulle testa slack-line, ni vet när man går på en lina mellan två träd (eller två berg om man är proffs). Det lät kul och vi var fyra stycken som hängde på. När vi väl kom dit så visade sig att det var ett stort företag från Tyskland som skulle göra en reklamkampanj och vi skulle vara objekten för det! Vi ville inte ha betalt, då det vaerkligen bara var en kul grej, men vi fick gratis mat och dricka och kommer få varsit sett av slack-line, vilket är värt 1500 kr. Vi kommer en ny fotosession i morgon. Lägger upp lite bilder, som är våra privata. De riktiga fotona som fotografen tagit kommer senare.

Vi skulle fotograferat utanför stadium men det var avstängt på massa ställen, men leka lite med bollen hann vi med :)


Nina var proffset, hur säker som helst!

me!
Tahiza, david, gunther, nina och jag

yeah!

Kvällen spenderades på stranden.... helt underbar solnedgång var det!


Mer bilder på facebook.....

Delft

Här är gänget som åkte ut till Delft i fredags... Det är ett område en bit utanför stan som nog kan klassas som kåkstad, det är så svårt här att veta vad som är "vad", men hur som helst. det är fattigt och finns inte en vit människa så långt ögat kan nå. Vi var som djur på zoo när vi kom dit, vi skulle visas upp för grannar och de sa hela tiden "ni är inte som man tänker att många vita är, ni är faktiskt här för att umgås med oss som vänner, inte för att "titta" på oss, skönt att se"
Det var en underbar och annorlunda kväll med bra människor!
Carmens vardagsrum
kyrkan
Frisören



Och så en partybild, har inte lagt upp så många, men kan ju säga att alkoholen är billig i sydafrika och det sätter sina spår...

its goes on and on!

Tre veckor kvar nu. Sjukt vad tiden gått snabbt. Ser verkligen fram emot att komma hem men det känns väldigt konstigt och sorgligt att lämna det här landet, den här staden, och veta att jag inte kommer tillbaka på väldigt länge, kanske aldrig? Känns visserligen inte som att det kommer bli så, NÅN gång kommer jag åka tillbaka, det vet jag. Men det kommer dröja en lång tid.

Det är så många där hemma som jag saknar nu. Suttit och kollat igenom massa foton från sommaren och hösten och inser hur jäkla bra det faktiskt varit trots att jag gått igenom en hel del jobbiga saker. 2009 var helt klart året då jag tog tillbaka och även byggde väldigt många underbara vänskaper. Alla vänner har betytt så mycket för mig i år och jag tror inte jag klarat mig igenom det här året utan dom.
Jag har haft tid här att tänka på en massa saker och en del saker har kommit till klarhet men mycket, väldigt mycket, är så oklart fortfarande. Framtiden känns skrämmande men spännande. Jag har ingen aning om var 2010 kommer att handla om. Var jag kommer bo, var jag kommer jobba, vilka som kommer vara de främsta i mitt liv under året.

På ett sätt passar det mig, men samtidigt så saknar jag tryggheten. Börjat tänka på det mer och mer nu och jag saknar det. Att ha kontroll över vad som händer med mitt liv och ha något/någon att komma hem till varje dag. Någon att dela allt med. Däremot kommer det nog dröja, jag släpper ingen nära inpå som det är nu. Jag pallar inte. Jag hittar fel, brister, problem hela tiden. Orkar inte ens försöka.

Hade en telfondejt med Rebecca via msn nyss. Det var svårt att prata svenska igen så pass mycket! Tappade orden hela tiden, haha. men det var skönt att prata med någon som vet vad jag pratar om! Saknar henne här, hon har ju varit här båda gångerna innan och är en väldigt väldigt bra människa.. Det var svårt att förklara allt jag gjort eller känner, men jag har ju svårt att få fram sånt via telefon hur som... Det var i alla fall väldigt fint att få prata med henne lite!

lovin it!

Har haft två jättebra dagar. Men jag har spenderat för mycket pengar helt klart. Dock på en hel del bra saker, så det gör inte så mycket egentligen.

Igår var jag hemma. Skulle egentligen åkt till Lansdowne för att hälsa på pojkhemmet jag jobbat på förut. Patricia som var socialsekreterare där har slutat jobba där men när jag skrev till henne så var hon så jäkla söt och skrev ”jag jobbar inte där längre, men jag ska dit i veckan, vi kan ses då, så kan vi åka och hälsa på Rushan också för jag vet hur mycket han betyder för dig”. Rushan är pojken som mitt hjärta fastnade för lite extra när jag var här första gången. Han är på många sätt lik Savian. Så kaxig och opålitlig men samtidigt så oerhört skör. Han är nu förflyttad till ett annat pojkhem och vi kommer åka dit och hälsa på nästa vecka antagligen. Men det var så himla fint att Patricia föreslog det utan att jag ens nämnt det. Sånt gör mig glad. Att folk minns mig och att jag lämnat nåt slags avstryck och att de faktiskt är beredda att göra nåt för mig också. Det blev alltså inställt den här veckan då Rushan fortfarande har skollov och är hos sin farmor, men vi tar det som sagt nästa vecka.

Jag stannade hemma igår, men gick till Poolen som finns på gångavstånd från vårat hus. Jag tog med mig Laughness, dottern till de som jobbar här (lagar mat, städar osv). Hon är fem år och är hemma hela dagarna och leker ensam så hon uppskattade verkligen att få komma iväg lite. När vi var vid poolen hände nåt häftigt. En liten pojke lekte med mina fötter under vattnet och när han kom upp över ytan kollade jag på honom och jag visste att jag kände igen honom, men kom inte på varifrån först. Sen slog det mig att han var väldigt lik en pojke som heter Ronaldo. Ronaldo är son till en kvinna som bor på gatan som jag träffar i stort sett varje dag i soppöket. Han bodde i våras på barnhemmet som Rebecca jobbade på, Heatherdale. Jag frågade honom om han hette Ronaldo och bodde på Heatherdale och han sa ”ja, men jag bor inte där längre”. Såg sedan att en äldre kvinna pratade med honom så jag gick fram till henne för att fråga hur läget stod till. Hon berättade att Ronaldo och hans syskon numer bor i en fosterfamilj och ska göra det i två år, sedan ska det beslutas om de kanske adopterar barnen. Ronaldo berättade för mig att han har ett eget rum och att han tycker om sina fosterföräldrar. Han var SÅ förändrad, på ett bra sätt. I våras var han så tyst och försiktig och det verkade nästan som att han inte förstod så mycket av vad man sa till honom. Nu var han så glad, pratglad och lekfull. Sånt värmer att se. Att barn får chansen att bo i fosterfamiljer är inte såstor i det här landet, men enligt mig är det så mycket bättre än att bo på barnhem. På heatherdale är de över 40 barn i åldrarna 3-18 och det jobbar 3-4 st. Barnen får inte på långa vägar den uppmärksamhet och det stöd de behöver. Så, det värmde mitt hjärta väldigt mycket att se hur gott det gjort honom!

Idag var jag iväg med 9 stycken personer från soppköket till stranden. Det var en helt otroligt bra dag men sjukt mycket skratt! Folk är så snabba i munnen här och har alltid svar på tal och driver med varandra. Det är ju en ganska hård stil med mycket svordomar och ganska elak attityd, men med glimten i ögat, och det passar verkligen mig. Ironi och sarkasm all over! Jag gick och köpte mackor, kyckling, majonäs, dricka, chips och frukt som vi delade på under dagen och jag betalade tåget fram och tillbaka till stranden. Två kvinnor fick taxipengar så de kunde åka och hälsa på sina barn som bor på barnhem i camps bay. Jag gav även pengar till två av tjejerna så de kunde åka hem till sina barn ikväll. De bor långt utanför stan hos sina morföraldrar.

Anledningen till att många bor på gatan är just det, att de bor långt ifrån stan i kåkstäderna och där finns inga jobb. De måste ta sig till stan för att skaffa ett jobb. De har inte pengar att åka fram och tillbaka varje dag (det kostar ca 25 kr) så de sover på gatan i några veckor medan de försker skaffa sig ett jobb eller på nåt sätt tjäna pengar (rån, stöld, tiggeri m.m.). Dessutom, för att kunna söka jobb behöver de ID-handlingar och det kostar också pengar. Allt är så jäkla komplicerat och gör det så svårt för så många att ens kunna ha chansen att hitta ett jobb.

Jag gjorde av med ca 400 idag men det är exakt sånt här som jag gärna spenderar mina pengar på. Och det är sånt här NI bidrar med som donerat pengar till mig. Och jag lovar er, det kommer vara en av de dagar som de här människorna kommer minnas. När de kan slappna av för några timmar, slipper tänka på all annan skit och får i sig lite mat och vilar upp sig. Jag skulle göra det flera gånger i veckan om jag ahde råd för det är så jäkla kul. Många av de här människorna börjar verkligen bli mina vänner nu, riktiga vänner. Jag litar på dom, tycker om dom, har kul tillsammans med dom. Jag kan lämna mina värdesaker med dom utan att ens behöva tanken på att de skulle stjäla nåt. Jag VET att de aldrig kulle göra det. Jag respekterar dem och de respekterar mig tillbaka. Men det har tagit tid att komma dit, lång tid. Det känns jävligt hårt att jag ska lämna det bakom mig inom en månad, jävligt hårt. Hade jag råd skulle jag stanna hela våren och jag skulle kunna göra det här om och om igen, varje dag. De här människorna har blivit en stor del av mitt liv och de har en stor del av mitt hjärta .

Nu är jag helt slut och ska bara vara hemma ikväll och göra så lite som möjligt!

Gänget som åkte till stranden:

ni har väl inte missat

Brorsan är med i expressen tydligen..

LÄNK

lite allt möjligt.

Var på M'zoulis i söndags, vilket är en fest ute i Gugeleto (kåkstad/förort). Det är så jäkla mycket folk, mat, öl musik att det känns som nåt som händer kanske en gång per år. Faktum är att det är VARJE söndag. Man får beställa kött, sen grillar de det och det tar ca en timme. Under tiden dricker man öl, dansar omkring på gatorna och träffar sjukt mycket folk. Maten var bland det bästa jag någonsin ätit, åt tills jag rullade omkring. Och ja, borden var slut för länge sedan, då får man använda en ölback som bord och sitta på trottaren mellan två bilar och äta (med händerna såklart).. :) Blir minst ett återbesök innan jag åker hem.

I Observatory där jag bor finns det en jäkla massa nice graffitti och målningar osv överallt på väggar, dörrar och trottoarer.
Teatern visar Låt den Rätte Komma In! Lite ballt trots allt..


Min kära Savian och ännu en av mina favoriter (minns inte namnet) som alltid hjälper oss med billiga taxiresor hem osv när vi är ute på Long Street.

För övrigt så kommer nog jag och Nina att spendera en natt i stan om nån vecka. Sova med gatubarnen nånstans, eller vet inte om vi kommer kunna sova. Men jag vill verkligen se hur det fungerar och hur det VERKLIGEN känns. Jag vill kunna säga att jag förstår, i alla fall LITE LITE grann..

money money money

jag gillar inte att fraga efter pengar. men nastan alla donationspengar ar slut nu efter flera julfester, strandbesok och lite andra smasaker som jag lagt ut for. sa om det ar nagan av er lasare som vill/kan bidra med mer pengar sa ar det mer an valkommet. det jag vill gora ar:

*aka till stranden nagan mer gang med nagra av gatubarnen

*kopa skoluniform till tva barn som inte kan ga till skolan om de inte har sina skolklader

*framkalla en massa kort att ge som hejdapresent till i stort sett alla, innan jag aker hem (med personliga brev i)

*ha en hejdafest i soppkoket med DJ och god mat

Nagan som kanner att de har en slant over???

Det skulle gora mig, och framforallt alla manniskor har, valdigt glada..

2010

Så har det varit nyårsafton. Det var rätt coolt att stå på Kapstadens största partygata och se folk skrika, dansa, kramas och önska gott nytt år. Kvällen var jäkligt kul i allmänhet. Började med husfest och grillning hos Damian och en taxi till stan innan tolvslaget. Jag och Ben shottade tequila vilket nog var grunden till min huvudvärk idag. Jag sprang som vanligt omkring mellan olika klubbar och tappade bort alla fler än en gång. När jag springer mellan klubbarna som om jag var på ågatan tänker jag inte på att jag befinner mig i en av värdens farligaste städer. Det känns inte som det, det känns som mitt hem, min stad, min trygghet. Dock fick jag smakprov på ficktjuvar. Stod och pratade med Damian, viftade med händerna (blir lätt lite mer kroppspråk när man druckit lite) och kände att det var nåt som rörde vid min ficka. Jag vände mig om, där stod en man i 30årsåldern (jag skulle inte ta honom för någon som bor på gatan men jag vet inte) med sin flickvän. Han hade händerna bakom ryggen så jag gissade att det var där han hade min kamera. Jag sa: ”Could I maybe get my camera back, I could use it tomorrow again you know?” och tog tag i hans hand. Det var ju fullt med folk omkring så han kunde inte göra annat än lämna tillbaka den. Jag gick efter honom och svor lite och alla runtom sa åt mig att kalla på polisen, men de hade bara ägnat tid åt att slå honom och det är fan inte bättre det. Jag gillar inte brottslingar, men vad jag ogillar mer är personer som utnyttjar sin makt till fel saker. Jag svor lite och sparkade honom på smalbenen sen gick jag för att ta en taxi hem, det tog udden på mitt humör lite. Klockan var halv fem så det var bra att jag åkte hem för att sova! Mestadels av kvällen spenderades utanför Dubliners, det är där de flesta street kidsen håller till. Satt och pratade, köpte lite mat och rökte någa cigg med alla möjliga. Savian dök upp också och han var helt klart mer påverkad av någon (vet inte alls vad, men stor chans att det var lim) drog och lite mer frånvarande, men så fort jag tog upp kameran blev han gladare, att det kan vara så kul att vara med på kort..

Jag har varit här halva tiden nu. Det känns jättekonstigt. Sjukt snabbt har tiden gått. Visst skulle jag vilja stanna några veckor till, men jag har inte råd. Eller jo, det har jag, men det innebär att jag inte jobbar i februari och inte får nån lön i slutet av mars heller. Så, det är inte möjligt rent ekonomiskt. Någon som har en plan för hur jag ska lösa det så är ni välkomna, skulle verkligen jättegärna stanna en månad till, tror ju att det här kommer bli sista gången i det här landet, på länge..