valborg

kom hem från skolan nyss.
ska åka och jobba snart.
lagom omotiverad. men vad gör man inte
valborg är ju inte så spännande ändå.

usch.

jag är så jävla rädd för framtiden. helt sinnessjukt.

sleepy

jag tog mig ur svackan idag med och nu känns det bättre
men snart är det dags att sova och då brukar allt kännas värre igen

kollar runt på facebook. läser och kollar bilder från kapstaden, drömmer mig bort, det är typ min räddning när jag mår så här. livet där nere var så enkelt, även att det var värre än något annat. Lite svårt att förklara. Men jag har aldrig tänkt så lite på hur jag ser ut, vad jag har på mig, hur min mobil ser ut, om jag har nya kläder, var jag sover osv osv.. Allt annat är så mycket viktigare och framför allt så är alla andra viktigare. De som inte har mobil, kläder så det räcker, mat så de blir mätta, eller någonstans att sova. Att vara ett stöd för de räckte så mycket för mitt välmående. Jag saknar att känna mig så uppskattad, att verkligen kunna göra något vettigt för andra. Något som spelar roll på riktigt

I morgon är en lång dag. 9-15 skola. 16-22 jobb.
men det är pengar. PENGAR är bra för mig nu. För att sommaren ska gå att genomlida. För att sparkontot ska växa så jag kan åka tillbaka till S.A.

jag fick en kommentar förut som sa att jag ska stanna hemma och ta hand om kärleken. Jag vet inte! för jag har för första gången upptäckt något i mitt liv som gör mig lycklig. Något jag vill jobba med hela livet. Något jag brinner för. Jag visste att min utbildning var rätt men inte att den var så här rätt. Inte att den skulle leda mig in på något så här viktigt.
Jag vill jobba med det här på sikt med. Hjälpa till ute i världen. De som spelar med liv eller död.

Men visst. kärleken ska man också ta hand om. Så jag är enbart förvirrad. jag tror nämligen inte att vi klarar av en tur till där jag är borta flera månader..

varför består livet av dessa val!!???

jahaja

då var den dagen förstörd oxå.
den som började kännas helt ok.
jaja.
crap life just nu!
men oroa er inte. jag tar mig ur det här.
kanske starkare än innan!

sol!

det är sol ute. nästan sommar. nästan 20 grader. det är gött
ska ner och möta Lollo på stan. Kanske en kaffe i domkyrkoparken.
det är ju alltid gött.
sen hem ikväll igen.
hem
tänk om det inte är mitt hem snart?
det är helt ofattbart. Har bott här i 2,5 år. har varit med micke i 3,5 år. ska det ta slut nu för gott? hur går man vidare? hur ska jag kunna vara utan honom i mitt liv. det är trots allt även min bästa vän jag förlorar. det är nog det värsta. att inte ha honom där längre. den jag kan prata om precis allt med. jag fattar det inte. vet inte heller om det är rätt. kanske för tillfället. men kommer vi klara av att hitta tillbaka sen eller är det försent då hur mycket vi än vill? kommer han släppa mig lätt? det känns så. vissa saker säger ju det.. fan. jag vill inte vara utan honom. det vill jag verkligen inte. men vet inte heller om vi kan vara med varandra just nu.
kommer vi klara av att jag åker till sydafrika igen nästa vår? ska jag inte åka? vad är viktigast? jag vet faktiskt inte. vill inte ta bort något av det. vill så gärna ha både och. men är inte säker på att det fungerar. jag vill verkligen åka för jag tänker på det varje dag. saknar det hela tiden. men den känslan kanske också går äver? vad vet jag..

ja ni hör ju. jag är fan så jävla förvirrad. helt otroligt.

jaja. nu ska jag ner på stan. skita i det här för en stund.

???

det var den värsta natten på länge.
jag har sådan jävla ångest över det här så ni fattar inte.
jag måste välja snart. för det här funkar inte.
är så jävla rädd att göra fel bara.
jag orkar inte med att förstöra mitt eget liv igen.
hur fan ska jag kunna ta steget? kan någon berätta det för mig?
jag vill inte bo här utan honom, vill inte dela mina innersta hemligheter med någon annan än honom, vill inte vakna upp med någon annan än honom, vill inte! vill inte! vill inte!
Ändå finns det saker som talar emot det.
det är så sjukt.
varför kan det inte bara handla om ifall man älskar eller inte? varför måste det vara en massa annan skit där emellan med? fan!

skola nu. vill bara vara i solen. men men..

...

har inget att säga.
allt är jävligt trist.
jag vill hitta ett vettigt ställe att bo på.
mjölby känns inte vettigt för mitt psyke.
aja.
det värsta är att jag inte "vill" flytta heller.
vet inte hur jag ska klara av att lämna allt.
det är ju min lägenhet med. mina saker. jag har inrett den. jag har fixat. jag vill inte laga min sista måltid här. vill inte sitta i soffan för sista gången. vill inte somna i mitt nymålade rum för sista gången. vill inte gå djurgårdsgatan upp för sista gången. VILL INTE!!!!

usch. jag känner mig så jävla träääälig nu. bara massa jävla gnäll.


---

måste lägga in ett STORT HEJA till cici. hon får sin bebis när som hellst! vattnet gick i morse. tufft! ja, tufft är rätt ord!

fan

jag gör det inte lättare för mig
nu kommer det bli ett jävla liv
men jag var fan tvungen

gaaah

jag beter mig precis som för två år sedan. kollar på bilder OM och OM och OM igen. mår bara sämre av det. blir bara arg och mer ledsen. känner mig ful och fet och misslyckad. känner mig GAMMAL! jag fattar inte. varför går jag inte ifrån datorn. tar en promenad. ringer en vän. kollar på tv. VAD som helst förutom att sitta och älta och kolla på bilder som gör mig ledsen.

räknade lite

jävligt kul att jag kommer vara jäääävligt fattig denna månad också. fy fan

helgon.net

skrev dagbok på Helgon och det är konstigt för där kommer orden på ett helt annat sätt. Kanske för att det heter dagbok. Bara för att det heter blogg så är det som att man få en press på sig att man måste underhålla andra än sin egen tankeverksamhet.. I alla fall. Kopierade över texten hit.. :

så var man tillbaka på ruta ett. mitt liv spolas tillbaka 3,5 år. visserligen vet jag att jag har ett annat liv nu. ett rikare liv med bättre vänner och roligare förutsättningar. men det känns ändå som ett sjuuuukt stort kliv tillbaka. jag vet inte riktigt hur jag ska palla med det heller.

det som gör att jag håller mig vid liv är att jag SKA åka tillbaka till sydafrika i januari 2009. Så är det bara.. helst av allt skulle jag kunna flytta dit på obestämd tid. Men har skolan att slutföra så det får bli senare i så fall!

jag är så jävla ledsen att det blivit så här. Jag älskar honom. och han älskar mig. men vi har gjort varandra illa för många gånger nu.. det är för trasigt och det går nog inte att laga igen. vi har nog båda insett det tyvärr. det är helt sjukt. han var mitt liv. eller han var den största delen av mitt liv. det är verkligen som att skära bort halva mitt hjärta och kvar är fan i mig bara ett stor stort tomrum. det är konstigt. känslan är hemsk.

sunday bloody sunday

hade världens jävligaste dröm. Om H och M. Ni vet en sån där dröm som utspelar sig på morgonen när man vaknar och allt är typ normalt sen händer det massa konstiga saker så allt känns ändå sjukt verkligt när man vaknar.. Den var riktigt jävla jobbig drömmen och snart kanske känslan av den släpper men den har inte gjort det än i alla fall. fan.

Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden och den här veckan inte fanns. varför sa du något? nu går det verkligen inte. för det jag sa efter vad du berättat förstörde ännu mer. Nu är det försent. Vi är båda för trasiga

Att gå ut ÄR verkligen ganska överskattat. jag längtar efter sommaren då man grillar och dricker öl och bara hänger. jag har inte speciellt kul när jag går ut. det är alltid trevligare innan. och sen märkte jag igår IGEN att det är mentaliteten jag inte riktigt köper här längre. Jag stör mig så fruktansvärt på att folk ska vara otrevliga och avundsjuka och skrämda av varandra i stället för att vara trevliga och kanske lära känna nya människor. Nejnej, det kan ju vara farligt det..

Idag? Plugga en del borde jag göra. Kolla nya Greys Anatomy! Kolla lite L word. sova skapligt.

När jag ändå är inne på musik..
coolaste på länge: Beirut!!!



synd att han ställt in spelningen på way out west!!

tips på grym musikblogg: http://musicalalarm.blogspot.com/
Så här skriver han om Beirut:

Känn på den. 22 år gammal och den här killen tycks ha levt två livstider att döma av vad han berättar i sina texter om olycklig kärlek med en mörk och till synes plågad röst. Att han praktiskt taget snickrade ihop sin första skiva, Gulag Orkestar, hemma i sitt rum gör inte att man blir mindre avundsjuk på karln.

Man kan inte låta bli att bli rörd men ändå samtidigt oerhört lycklig när man hör denna unga mans fantastiska melodier. Ackompanjerad av en hel orkester med klara baltiska influenser med sina stråkar, blåsinstrument, piano och tunga trummor gör att musiken får en fantastiskt vacker och mäktig ton som få kan komma att glömma bort.

Sällan har jag hört nånting som så gärna skulle kunna få mig att vilja ta tag i en kvinna och dansa vals en hel kväll och bara drömma mig bort till Frankrike och bättre tider. Detta får mig att bara längta tills ålderns höst där en sådant liv kanske är en möjlighet men tills dess sätter jag mig bara och lyssnar på den här skivan och drömmer mig bort.

orkar inte vara sur mer

året var 2005 och johanna hade nämnt att jag borde gå och kolla på teitur när jag var i hultsfred. jag hade ingen aning om vem han var men tänkte att jag gör som hon säger åt mig. En ny kärlek föds. Och nu har jag hittat nytt med honom. Eller nytt... men jag har varit dålig på att uppdatera mig. bra är det i alla fall.. lyssna och njut.
MIN NYA FAVORIT Catherine the waitress


gammal men bra: lets go dancing

blä.

TACK för den. dra åt helvete.


vad ska jag göra av dagen?
städa? fy fan vad tråkigt
diska? har jag redan gjort
plugga? orkar jag inte
sova? det vore fan det bästa så dagen bara försvann


ångesten är enorm just nu och jag vet inte hur jag ska bli av med den. det är bara tomt i mig och jag känner inte för någonting alls. fan. jag vill inte vara sån här igen! jag är trött på det. jag är så jävla trött på den där jävla emoTania som bara är opepp och deppig och fjantig. jag vill vara positiv och glad och peppad och motiverad. men det är jag inte. inte alls faktiskt.

jag vill inte känna mig ensam längre.

tankar

idag känns det definitivt.
tror inte vi kan förlåta varandra.
eller jag kan nog förlåta men jag tror inte jag kan glömma en gång till. det är för mycket nu. och jag orkar inte gå ner på botten för att återigen jobba mig upp för det var jävligt jobbigt sist. jag behöver känna mig ok ändå. och det är svårt just nu. dels för vad jag ställt till med och dels för vad andra ställt till med för mig..

helst av allt vill jag bara allt ska vara som vanligt..

Det värsta är den där tomhetskänslan i magen som inte funnits på 3,5 år. jag är inte van vid den och jag vet inte hur jag ska hantera den riktigt. jag vill inte sitta på fester osv och vara den tråkiga. jag är inte sån! men igår kände jag mig sån enda till slutet, då levde jag kanske upp lite igen. Kanske för att vi var så få kvar då och med människor jag känner... men det är ändå inte jag att vara sån. usch.

--

nej nu ska jag försöka rycka upp mig lite!
ska kolla när lillasyrran spelar fotbollsmatch sen och efter det vidare till farmor för lite mat. Kvällen blir discobowling med grabbarna. (sorry anna att jag inte kommer , men de har bokat banor och jag sätter de i skiten om jag inte är med. dessutom är jag en tråkig jävel just nu.. men jag kommer och hälsar på själv en dag. jag gillar mantorp, vi kan ta en promenad och minnas massa roliga och pinsamma saker?)

död

jag vet inte om jag klarar det här.
vet inte om jag vill det här.
hur kan nåt som borde kännas rätt och som borde vara klokast kännas så jävla fel?


saknar OSS varje sekund. helvete.

---


förresten. pappa bjuder mig på kroatienresan.
han förstår att en fattig student med knappt nåt sommarjobb och ett helvetes rörigt liv behöver ett avbrott från verkligheten. TACK säger jag för det.

LISTA

en lista innna jag går ut i solen, ner på stan, för att luncha med paulina:

3 saker:

För 15 år sedan (1993):
Gick jag i tvåan på veta skola
Spelade jag fotboll med spångsholms IF pojklag
Bodde jag på landet i Sya

För 10 år sedan (1998):
gick jag i sjuan på vifolkaskolan (flyttade till mjölby till hösten)
var jag jättekär i en kille i nian som jag inte hade en chans på
var mina förälädrar nyskilda

För 5 år sedan (2003):
tog jag studenten! den var ok, men inte skitkul.
blev jag kär i någon jag inte borde. mitt livs misstag
umgicks jag med ditte och johanna som jag inte längre pratar med

För 3 år sedan (2005):
var jag tillsammans med micke, nykära
bodde jag hemma hos pappa men flyttade till lkpg till hösten
pluggade jag på lärarlinjen

För 1 år sedan (2007):
jobbade jag som personlig assistent och teleförsäljare
hittade jag min framtida utbildning
var jag i kroatien med sandra

För 3 månader sedan (januari):
var jag stressad inför sydafrikaresan
började jag tveka på saker
spelade jag innebandy

Igår (18 april 2008):
var jag full
hängde jag i domkyrkoparken i solen
var jag i skolan

Idag (19 april 2008):
ska jag till erika som fyller år!
ska jag luncha med paulina
ska jag vara ute i solen!

I morgon (20 april 2008):
ska jag vara bakis
ska jag bowla
ska jag vara snäll!

Om 1 år (april 2009):
är jag förhoppningvis i sydafrika eller precis hemkommen därifrån
är jag lyckligare än nu hoppas jag
är jag brun :)

tjockis

jag måste fan göra nåt åt mig själv.
gillar INTE min mage. den är i vägen.
märkte hur jävla mycket jag gått upp när jag provade tshirtar jag kunde ha för 2 år sedan. de är JÄTTEmycket för små nu. fy fan. aja, jag måste ta tag i det på riktigt! Gå varje dag. Börja simma igen. Träna innebandyn. Spela fotboll med michel och gänget när det finns chans. Jag vill ha tillbaka mitt gamla jag!!

fredag!

jag gillar inte att jag har sjukt ont i nacken än och även i örat på samma sida. det gör verkligen jätteont. jag kanske borde kolla upp det? men orka gå till vårdcentralen? det tar femtio timmar där.. och kostar pengar. jag väntar några dagar till tror jag.det går nog över. det brukar saker göra.

på tal om gå över. min känsla i magen går inte över. och den känslan gillar jag inte heller. vet att det är mycket jag inte gillar just nu men så är det ibland.

jag gillar inte att vara ensam. jag saknar honom så mycket. jag vet att vi kan vara så bra men det har gått för långt. vi har sårat varandra så mycket nu. det måste bli slut på det först. jag behöver rannsaka mig själv, ta tag i mig själv och känna efter varför det varit som det varit under så många år. är det pga MIG är det pga HONOM är det pga OSS? jag vet inte. Ska försöka ta reda på det som sagt.. Är bara så räddd vad jag kommer fram till och att saker ska vara för sena då. det vore det absolut värsta scenariot. men men. ibland måste man chansa. men det är läskigt som fan.

för övrigt: vi kom ner på platens så att vi hann se 2 låtar med ceasars igår. det var typ 75 personer där och de stängde en timma tidigare pga att det sööööög. jag var jättejättefull. lyckas visst bli det nu för tiden med. Vi hade kul i alla fall.

bla bla bla

orkar inte hantera saker idag

så jag och lollo ska bli fulla o gå på Ceasars på platens i stället.


hopp.